Nima Gholam Ali Pour

Riks rapporterade om en interpellationsdebatt där även jag var uppe och sa några väl valda ord. https://youtu.be/uvI0J3w6yFs?si=2xh-dli-fGF9n081

Rouzbeh Parsi har dykt upp som ”expert” i Iranfrågan i flera kanaler. Jag förstår inte riktigt vad svenska medier inte förstår. Den här personen drev i flera år en förening som arbetade för att stärka dialogen mellan regimen i Teheran och europeiska länder. Han ingick i ett nätverk, Iran Experts Initiative, som tillkom på initiativ av Irans utrikesdepartement. I en rapport på Utrikespolitiska institutets hemsida står följande att läsa om Parsi: ”Vi har noterat att han haft förhållandevis lite att säga om den bekymmersamma utvecklingen i Iran. Rouzbeh Parsi ägnar liten uppmärksamhet åt terrorn, förtrycket, övervakningen av medborgarna och den bristande respekten för mänskliga rättigheter. Iran är inte, säger han, en ”fullödig diktatur” och "inte ett totalitärt system". Systemet i Iran beskriver Rouzbeh Parsi som en kombination av "något som är inspirerat av den femte franska republikens författning” och maktutövning av ett religiöst prästerskap.” I bästa fall kan Parsi ses som en apologet för mullornas regim. I värsta fall är han en lobbyist. Hur som helst är det olämpligt att låta en sådan person uttala sig som expert när han uppenbarligen har åsikter som kan uppfattas som sympatiska gentemot regimen. Det är dessutom tragiskt att samma person är gästlärare i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet. En människa som under lång tid arbetat för att stärka europeiska länders relationer med mullornas diktatur ska lära andra om mänskliga rättigheter. Det finns gränser även för ironi. Hur många iranier måste mördas innan Rouzbeh Parsi portas som ”expert” från den svenska offentligheten?

Debattartikel publicerad i torsdags: "Socialdemokraternas ifrågasättande av Sverigedemokraternas princip om öppen svenskhet är i praktiken en dumförklaring av Sverigedemokraternas väljare och politiker med utländsk bakgrund. Detta är inget nytt. I åratal har personer med utländsk bakgrund som sympatiserat med eller representerat Sverigedemokraterna benämnts som ”husblattar” eller med andra beklagliga epitet." https://bulletin.nu/debatt-sd-jag-ar-ingen-husblatte-lawen-redar

Förra veckan redogjorde jag för regeringens och Sverigedemokraternas migrationsreformer innan SD Osby inledde sitt årsmöte. Tack för inbjudan.

Jag har sett alla dessa artiklar där det klagas över att utlänningar som vistades i Sverige genom spårbytet utvisas. Bara kort om själva spårbytet, så att alla vet vad det handlar om. Reformen baseras på en överenskommelse mellan Reinfeldts regering och Miljöpartiet, och tanken var att den som kom hit för att få asyl ändå skulle kunna stanna kvar vid avslag och få ett arbetstillstånd. Det betyder helt enkelt att ett nej inte är ett nej, om du kan jobba. Man kan ha olika åsikter om detta. Jag personligen tycker att det är olämpligt att asylsökande som inte har asylskäl ändå får stanna för att de är starka nog att etablera sig på arbetsmarknaden. Det underminerar hela tanken med asylsystemet, som är att ge just de skyddsbehövande asyl. De som inte har skyddsbehov måste då lämna landet. Annars fungerar inte asylsystemet, om alla skulle stanna, oavsett om de har asylskäl eller inte. Det handlar alltså om utlänningar som kom till Sverige, fick avslag på sin asylansökan, men fick arbetstillstånd och kunde stanna kvar på grund av spårbytet. När spårbytet sedan avvecklades kunde de inte längre förnya sina uppehållstillstånd och fick då lämna landet. Anledningen till att spårbytet avvecklades var det omfattande fusk som förekom. Var fjärde spårbytare mellan 2008 och 2021 kom från fem länder som tillsammans stod för endast 6 procent av alla asylsökande. I vissa länder hade man alltså räknat ut att man kunde börja arbeta i Sverige genom att utge sig för att vara skyddsbehövande. Man skulle få avslag men ändå få uppehållstillstånd. Fyra av de vanligaste länderna som spårbytare kom ifrån ansågs enligt Migrationsverket vara säkra ursprungsländer. De var alltså inte här för att de behövde asyl, utan de kände till spårbytet. Fick man avslag på asyl behövde man inte åka hem om man kunde arbeta. Detta innebär inte att alla som använde sig av spårbytet fuskade. Men det förekom omfattande fusk. Det är dokumenterat av Riksrevisionen i deras rapport Spårbyte i migrationsprocessen – kontroller och uppföljning. Medierna bryr sig inte om detta. De vill berätta sina snyfthistorier. Det talas om att de som utvisas när spårbytet avvecklats är skötsamma människor som gjort precis allting rätt. Vissa av dem kan vara sådana människor. Det kanske inte fanns några illvilliga avsikter hos vissa av dessa personer. Men om du är skötsam kommer du till Sverige genom arbetskraftsinvandring om du vill arbeta. Du kommer som asylsökande om du söker skydd. Att komma hit och söka asyl, få avslag men ändå stanna kvar för att arbeta låter inte särskilt skötsamt. Att det fanns lagstiftning som tillät ett sådant beteende är dock politikernas ansvar. De enda partier som var emot att avveckla spårbytet när det röstades om frågan i riksdagen var Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. Det fanns ett robust stöd i riksdagen för att avveckla spårbytet trots att alla var medvetna om att många utlänningar skulle utvisas. Anledningen till att stödet var så starkt var att spårbytet underminerade både asylsystemet och arbetskraftsinvandringen.

I lördags talade jag på en manifestation på Stortorget i Malmö till stöd för frihetskämparna i Iran. Manifestationen arrangerades av Rebuilding Our Homeland Iran. Tack för att ni bjöd in mig. Vi fortsätter att stödja kampen för ett fritt Iran.

Förra veckan hade jag äran att föreläsa för SD Söderhamn om regeringens migrationsreformer. Stort tack till alla som kom och lyssnade.

Mina anföranden från en interpellationsdebatt från december förra året, om heltäckande slöjor. ”Kommer statsrådet att säga att detta kvinnoförtryck är en del av det mångkulturella samhället och det nya Sverige och att vi ska acceptera detta? Eller kommer hon att verka för dessa kvinnors befrielse och arbeta för ett förbud mot heltäckande slöja? Vad kommer jämställdhetsministern att göra? Hur länge kommer dessa kvinnor att vara fastkedjade vid sina slöjor? Hur länge kommer männen att bestämma över dem?” Hela debatten går att se här: https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/interpellationsdebatt/forbud-mot-heltackande-slojor-i-offentliga-miljoer_hd10105/

Eftersom kronprinsen Reza Pahlavi har blivit den person som lyfts fram som ett alternativ till mullornas regim under protesterna i Iran har man kunnat se diverse påståenden i medierna om hur det var under shahens tid. Var och en kan förkovra sig för att jämföra den ena regimen med den andra. Det som däremot är särskilt relevant att titta på är antalet flyktingar under shahens tid. Det fanns få iranier som faktiskt flydde från Iran under denna period. De flesta iranier som befann sig i västerländska länder gjorde det för att investera, studera eller arbeta. De flesta iranier som idag befinner sig i exil och anklagar shahen för det ena och det andra flydde efter att shahen hade störtats. Under shahens tid valde dessa iranier att leva kvar i Iran. Om de kände sig förtryckta eller inte får de själva avgöra. Men de kände sig inte förföljda under shahens tid eftersom de valde att stanna kvar i Iran. Därtill kommer det faktum att Iran inte gav något stöd till terrorister under shahens tid, utan istället försökte bidra till stabilitet i Mellanöstern snarare än att destabilisera regionen. Man kan självklart fördjupa sig ytterligare i detta. Men jämförelsen mellan shahens regim och den nuvarande regimen är anmärkningsvärd. Före den islamistiska revolutionen 1979 levde omkring en halv miljon iranier utomlands. Idag uppgår den iranska diasporan till omkring fyra miljoner. Detta är inte ett försök att relativisera det förtryck som faktiskt fanns under shahens regim. Det handlar om att skilja mellan en regim som byggde Iran, skapade möjligheter och upprätthöll fredliga förbindelser med omvärlden, och en regim som gör precis motsatsen.

En av Socialdemokraternas återkommande talpunkter är att partiet bedrev en stram migrationspolitik under sina år i regering. Under Magdalena Anderssons sista år som statsminister, 2022, beviljades 89 967 utlänningar svenskt medborgarskap. Förra året, 2025, beviljades 38 229 utlänningar svenskt medborgarskap. Det innebär mer än en halvering under en mandatperiod. Dessutom har den nya lagstiftningen om medborgarskap ännu inte kommit på plats. Den kommer att kräva längre hemvisttid, egenförsörjning, språkkunskaper och kunskaper om det svenska samhället för att medborgarskap ska beviljas. Det kommer med all sannolikhet att leda till ytterligare en halvering. Det har alltså skett en betydande förändring, där både politiken och resultatet tydligt skiljer sig från Socialdemokraternas politik och dess utfall. Båda kan inte betecknas som en stram migrationspolitik. Uppenbarligen är det den politik där antalet beviljade medborgarskap har mer än halverats som kan beskrivas som stram. För övrigt gissar jag att dessa siffror, där antalet beviljade medborgarskap har minskat markant, varken har uppmärksammats i etablerade medier eller i alternativa medier. Ändå finns statistiken tillgänglig på Migrationsverkets hemsida för alla att ta del av. Men alla har sin egen agenda. Ingen tycks ha tid att berätta för allmänheten att Sverigedemokraterna håller sina löften och att utvecklingen sakta men säkert går åt rätt håll.

Igår enades EU:s medlemsstater om att terrorlista IRGC. Om regimen i Iran trodde att den bara kunde gå vidare efter att ha massakrerat frihetstörstande människor, hade den fel. Demonstranternas uppoffringar verkar ha väckt vissa EU-stater som tidigare motsatt sig en terrorlistning av IRGC och tydliggjort vilka barbarer dessa mullor är. Terrorlistningen visar att protester mot islamistiskt förtryck lönar sig. Det finns fortfarande länder i världen som väljer att ställa sig på den förtrycktes sida och stödja demokratiska krafter. Vi lever inte i en värld där den starke ostraffat kan förtrycka den svage. Inte än. Nu kan IRGC, som är regimens ryggrad, behandlas som den pariaorganisation den är. Det innebär att regimens legitimitet urholkas ytterligare, då dess grundläggande institution betraktas som en terroristorganisation av USA, EU, Australien och flera andra länder. Regimens anhängare i Sverige är därmed inget annat än terroristvurmare. De som är aktiva i IRGC vet också att om de tar sig till EU finns det omfattande lagstiftning som kommer att missgynna dem på olika sätt, just för att de varit aktiva i en terroristorganisation. Det råder ingen tvekan om att det är Sverige, och just den här regeringen, som har drivit frågan starkt inom EU, förvisso med ett riksdagsbeslut i ryggen. Men det är ändå något att vara stolt över.

Intervjuad av @EpochTimesSWE om protesterna i Iran. https://youtu.be/JfLv2MGhUL0?si=eth6gcl_NCibG1qq

Fick en artikel publicerad i Gatestone Institute om EU:s passivitet när det gäller terrorklassificering av IRGC. https://www.gatestoneinstitute.org/22233/eu-iran-irgc-designation

Deltog i gårdagens @Riksstudios morgongänget. https://www.youtube.com/live/JD_SKRhORHI?si=5oluDdesTsCqkJVT

Mina anföranden från en interpellationsdebatt om skattemedel som betalas ut till islamister, från december 2025. ”Det är få muslimska organisationer som är öppna med vilka som sitter i deras styrelser och vilka moskéer som är anslutna till dem. Man borde nog ställa frågan varför det är så, särskilt med tanke på vilka kopplingar nästan alla moskéer har. Det handlar om kopplingar till diktaturer och islamistiska organisationer.” Hela debatten går att se här: https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/interpellationsdebatt/uttalanden-av-imamer_hd10180/

Den här bilden är inte AI-genererad. Så här agerade statsråd när Miljöpartiet satt i regering. Istället för att hantera landets problem ägnade man sig åt godhetsposerande, bokstavligen. Glöm inte att valet 2026 står mellan partier som på ett seriöst sätt har åtgärdat många av Sveriges problem och en cirkus som ska agera som regering och ta fler sådana här gulliga bilder. Du bestämmer!

Mina anföranden från gårdagens debatt i riksdagen om protesterna i Iran. "Den svenska regeringen måste göra ett val. Var står man? Står man på folkets sida, som skriker efter mänskliga rättigheter och demokrati? Eller står man på mullornas sida? Det finns ingen mellanväg."

Veckan avslutades med en debatt om protesterna i Iran. Från Sverigedemokraterna deltog undertecknad tillsammans med @MarkusWiechel. Regeringen gör i flera avseenden tydliga markeringar mot regimen i Iran och arbetar inom EU för en terrorklassificering av IRGC samt mer omfattande sanktioner, vilket förtjänar att uppmärksammas. Samtidigt är det dags att helt och hållet bryta med mullornas regim och öppna upp för samarbete med Irans demokratiska opposition, bland annat den person som folket på Irans gator ropar efter, kronprinsen Reza Pahlavi. Denna regim kommer att falla och det är därför avgörande att Sverige och EU befinner sig på rätt sida av historien genom att ta en mer aktiv roll i arbetet för ett faktiskt regimskifte i Iran. På bilden intervjuas jag efter att ha lämnat kammaren.

Skrivit en debattartikel tillsammans med partikollegorna @weimers, @sdkarlsson och @MarkusWiechel: ”Det iranska folket förtjänar äkta och konsekvent stöd, inte valfläsk och falska utfästelser. Verkligt stöd innebär hårda sanktioner mot regimeliten, terrorstämpling av IRGC, en utrikespolitik som alltid sätter mänskliga rättigheter före kortsiktiga affärer, och att den svenska regeringen distanserar sig från mullornas regim så att regimens förtryck inte legitimeras.” https://www.epochtimes.se/frihetskampen-kraver-mer-an-tomma-ord

Intervjuad av @Riksstudios. https://youtu.be/osb8t61enTk?si=dKWjk9bnk2oQIIOI

Irans ambassadör, representant för en regim som beställer mord genom kriminella gäng i Sverige, riktar udden mot Jimmie Åkessons kritik av regimen. Samme regims ambassadör i Sverige uppmanar muslimer att höja rösten. Ironin är slående. Människor dödas på löpande band i Iran, och ändå menar regimens ambassadör att det är muslimer i Sverige som ska säga ifrån. När ska regimens ambassad stängas och denna uppviglande ambassadör skickas hem?

Det har rapporterats att personer som protesterar i Iran har bränt ner och vandaliserat moskéer. Om dessa protester fortsätter, vilket vi hoppas, kommer sannolikt ännu fler moskéer att förstöras. Något som sällan nämns i svenska medier är att moskéer i Iran också används som platser där människor torteras. Därutöver är moskéerna symboler för regimen och fungerar som samlingsplatser för regimens anhängare. Att moskéer förstörs i takt med att protesterna fortgår är lika naturligt som att statyer av kommunistiska ledare revs ner när de kommunistiska styrena avskaffades i Östeuropa. Moskéerna är den yttersta symbolen för mullornas regim. Det är där mullorna håller sina fredagspredikningar och sprider hat mot andra länder och mot alla som motsätter sig regimen. Vissa av de verkligheter som präglar Iran uppfattas kanske inte som politiskt korrekta i Sverige, men det gör dem inte mindre verkliga. I dagens Iran fungerar moskéerna som diktaturens bastioner. Islam är diktaturens ideologi.

Replikskifte med Annika Hirvonen (MP), från förra månaden: ”Man kan inte dela ut medborgarskap så som man har gjort de senaste åren. Det är ett problem att så många medborgarskap delats ut till utlänningar som inte har anammat svenska värderingar.” Hela debatten går att se här: https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/debatt-om-forslag/utgiftsomrade-8-migration_hd01sfu4/

Jag har skrivit en debattartikel om Iranprotesterna tillsammans med @weimers, @ardavank och @arvinkhoshnood, som blivit publicerad i Svenska Dagbladet. ”Vi uppmanar den svenska regeringen att tydligt stödja det iranska folkets rätt att själva välja sin framtid och att erkänna kronprins Reza Pahlavi som en legitim samlande röst för en demokratisk opposition som kan etablera folkstyre i Iran. Den islamiska republikens ambassad i Stockholm måste stängas och regimens diplomater utvisas. EU:s sanktioner måste utvidgas till att omfatta hela regimens ledarskap – från diktatorn Ali Khamenei och president Masoud Pezeshkian till chefer för rättsväsendet, åklagarmyndigheten, polisen, militären, väktarrådet och andra centrala myndigheter. Även personer med släktanknytning till regimen bör omfattas av sanktionerna precis som sanktioner riktas mot Putins familjemedlemmar. Regimen i Iran ska inte på något sätt behandlas mer varsamt än regimen i Kreml.” https://www.svd.se/a/xr3b9p/stang-irans-ambassad-i-stockholm-skriver-debattorer

De som är ute på gatorna i Iran och protesterar är de modigaste bland iranier.🇮🇷 Tyvärr finns det också en annan grupp. Den gruppen kommer i sommar att stå på europeiska flygplatser, på väg till Iran med presenter till sin familj eller sina älskarinnor, trots att mullornas diktatur fortfarande består. Detta beteende kan inte längre betraktas som acceptabelt. Dessa människor, som semestrar i Iran, bör ses för vad de faktiskt är: en säkerhetsrisk. För det första är det omoraliskt att resa på semester till en diktatur som avrättar och torterar sina invånare, samtidigt som den upprätthåller ett system av könsapartheid. För det andra är jag trött på att dessa semesterresenärer förväntar sig eftergifter från Sverige så snart de tas som gisslan av regimen i Iran. För det tredje finns det en betydande risk för att många av dessa resenärer utnyttjas av den iranska underrättelsetjänsten, särskilt med tanke på att Iran bedriver omfattande spionage- och underrättelseverksamhet i Sverige. De starka ord som uttalas av europeiska ledare måste omsättas i handling. Samarbetet med iranska lärosäten måste avslutas, eftersom dessa lärosäten till hundra procent kontrolleras av regimen. Det måste införas restriktioner och indirekta sanktioner för resor till Iran eftersom regimen kan använda dessa resenärer för att skada Sverige. Personer som har någon form av anknytning till regimen måste utvisas ur landet. Regimens representanter och oligarker ska inte kunna skicka sina barn till Sverige samtidigt som ungdomar mördas i Iran för att de kräver frihet. Mullornas regim måste börja behandlas som paria, och ingenting annat. Det är det minsta vi kan göra för dem som offrar sina liv i Iran för demokratin. Relativiseringen av regimens förtryck måste ta slut.