Nima Gholam Ali Pour

Längre intervju med mig om den pågående islamiseringen av Sverige. https://youtu.be/132SgCJS2hU?is=Xo8KdJNAxX7CTo5t

Tänk att det är Norge, av alla länder, som inte förstår. Norge, som befriades från nazistiskt förtryck under Andra världskriget genom väpnat motstånd. Nu när det handlar om att befria Iran från vår tids nazister så vill Norge ha dialog med regimen i Iran. Hur hade Norge och Europa sett ut idag om man hade valt ”dialog” med förtryckarna under Andra världskriget?

Mitt anförande från migrationsdebatten i riksdagen, från april månad. ”En kaotisk migration har lett till ett skuggsamhälle som har gynnat den organiserade kriminaliteten och till ett utanförskap vars värsta avarter man ser i de invandrartäta områdena. De låga trösklarna till den svenska gemenskapen har lett till fragmentering och polarisering. Problemen som de rödgröna partierna lämnade efter sig var många, och Tidöpartierna har haft fullt upp med att hela det här landet.” Hela debatten kan ni se här: https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/debatt-om-forslag/migrationsfragor_hd01sfu16/

Jag fick frågan för ett tag sedan om varför den iranska oppositionen är så splittrad. En anledning till detta är att regimen i Iran är utomordentligt skicklig på att infiltrera den iranska oppositionen och skapa konflikter. De är så skickliga på detta att när jag kom till Sverige i slutet av 1980-talet var många iranier rädda för varandra, eller åtminstone misstänksamma mot varandra. Regimen i Iran har också under de senaste åren haft en kontrollerad opposition. Tidigare var det reformisterna i Iran som skulle framstå som någon form av opposition. Delar av regimen som tidigare varit ansvariga för övergrepp skulle nu plötsligt ha blivit liberaler. Det var narrativet i alla fall. Efter att reformisterna i Iran förlorat all sin trovärdighet har andra ”oppositionsfigurer” dykt upp. En av Irans politiska fångar har lyckats ge västerländska medier flera intervjuer sedan 2023, bland annat till BBC och CNN, samtidigt som denna politiska fånge befunnit sig i Iran, under regimens övervakning. Detta har skett medan iranier som genomför minsta protest mot regimen avrättas, torteras eller lemlästas. Om en så kallad politisk fånge står under iranska myndigheters övervakning och ändå kan ge intervjuer till CNN, är det uppenbart att personen inte uppfattas som ett hot av regimen i Iran. Det här är den kontrollerade oppositionen. De utgör egentligen inget hot mot regimen. Det som är positivt nu är att många iranier också har börjat se igenom den kontrollerade oppositionen. Det blir löjligt när barn avrättas i Iran samtidigt som man har en ”politisk fånge” som gör intervjuer inifrån Iran med västerländska medier. Det börjar bli uppenbart för allt fler vilka som utgör den kontrollerade oppositionen. Man kan bara spekulera i varför västerländska medier inte ser igenom detta. Förmodligen av samma anledning som man ständigt bjuder in Rouzbeh Parsi som någon sorts Iranexpert. Den här bakgrunden förklarar också delvis varför kronprinsen Reza Pahlavi har så starkt stöd. Decennier av kontrollerad opposition, som gång på gång svikit människor, och ständiga infiltrationer av oppositionen har skapat enighet bakom någon som skiljer sig från allt som förknippas med den här regimen. De som nu protesterar mot regimen protesterar inte bara mot systemet eller politiken, utan mot hela regimens kultur och splittringsstrategi. Man accepterar inte ens regimens flagga som Irans flagga, utan vill ha en fullständig skilsmässa från hela det islamistiska systemet. Men den här bakgrunden visar också vilka åtgärder regimen sannolikt kommer att sätta in mot oppositionen. Det handlar ofta inte främst om våld mot oppositionen, utan om att skapa splittring och att lyfta fram den kontrollerade oppositionen i västerländska medier och institutioner.

@drdanielschatz

I början av året avslöjade SVT hur agenturer i Pakistan rekryterar studenter till Sverige som sedan hoppar av studierna och börjar arbeta, ofta inom lågavlönade yrken, eftersom utländska studenter har möjlighet att arbeta obegränsat i Sverige. Den 29 april beslutade riksdagen att begränsa utländska studenters tillgång till den svenska arbetsmarknaden till 15 timmar per vecka, med undantag för sommaren. Kraven på vad som ska anses vara godtagbara studieresultat för utländska studenter kommer också att skärpas. Om studenterna inte uppnår dessa resultat kan deras ansökan om förlängt uppehållstillstånd avslås. Det här är ett sätt att säkerställa att de utländska studenter som kommer till Sverige faktiskt studerar och inte använder studietillståndet för andra syften. För att sammanfatta så kommer det att bli svårare att rekrytera skenstudenter i Pakistan framöver.

Förde en debatt om migrationspolitiken med Socialdemokraternas riksdagsledamot Ola Möller. Under debatten lovade han rakt av att Socialdemokraterna kommer att fortsätta föra Tidöpartiernas strama migrationspolitik även om de rödgröna partierna skulle vinna valet. Med andra ord lovar Socialdemokraterna att Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte kommer att få något inflytande över migrationspolitiken i ett rödgrönt samarbete. Det borde vara intressant för medierna. Men det kanske är så att vissa socialdemokratiska ledamöter inte tas på allvar av medierna. Hur som helst är det ett gott betyg för vår migrationspolitik att en socialdemokratisk riksdagsledamot garanterar att en rödgrön regering kommer att fortsätta föra samma strama migrationspolitik. Vår migrationspolitik har blivit det enda seriösa alternativet. Sedan är det en helt annan fråga om de faktiskt kommer hålla sitt ord och föra samma politik om de väl får makten. Hela debatten kan man se här: https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/debatt-om-forslag/migrationsfragor_hd01sfu16/

Det finns kanske en och annan som har funderat över varför så många unga iranier nu stödjer shahen av Iran, som avsattes i revolutionen 1979. Det framstår ju som rätt märkligt för en utomstående. Det är väl inte många ledare från den perioden som väcker entusiasm bland dagens ungdomar. Jag är absolut inte rätt person att tala för ungdomar, särskilt inte ungdomar från Iran. Men om jag skulle göra en analys handlar det mycket om kontexten och bakgrunden. Dagens iranska ungdomar är uppväxta i en teokrati där kvinnor ständigt behandlats som andra klassens medborgare och blivit tillsagda vad de ska göra. Samtidigt har männen varit förtryckta och sett samhället bli fattigare och fattigare. Själva idén om att Iran någon gång varit ett land där kvinnor kunnat bli militärer och ministrar, och där samhället samtidigt blivit rikare och välståndet vuxit, framstår för många unga iranier. som inte har någon koppling till den gamla oppositionen som revolterade mot shahen, som ett förlorat paradis. Många unga iranier kan inte ens föreställa sig hur ett sådant samhälle ser ut, eftersom de vuxit upp under det islamistiska förtrycket. Iranska ungdomar som levt i exil har växt upp med ett Iran som haft en islamistisk ordning. En sådan frihet som fanns under shahens tid framstår då som ett paradis. Var det ett paradis? Självklart inte. Det var en diktatur och trots välståndet fanns det grupper som levde i fattigdom. Precis som alla andra länder hade Iran sina problem. Men att jämföra förtrycket i shahens Iran med förtrycket i dagens Iran är befängt och oseriöst. Hur många flyktingar finns det idag i Sverige från Dubai eller Saudiarabien? Precis. Under den tid shahen styrde Iran fanns det knappt några iranska flyktingar i västvärlden. Iranier kom hit, arbetade eller studerade och åkte sedan tillbaka till Iran igen. Även om det inte var en demokrati kände man sig inte förföljd. Ingen behövde fly landet. Så alla de vänsteraktivister som nu finns i Sverige och kritiserar shahen flydde efter shahens fall. Precis. Trots att de beskriver shahen som en fruktansvärd diktator kunde de stanna i Iran så länge han hade makten, men när mullorna tog makten började de frukta för sina liv. Under shahen fanns ingen statlig milis som förtryckte befolkningen. Militären var inte riktad mot den egna befolkningen. Det var därför den iranska militären var oförberedd när revolutionen bröt ut 1978. Shahens Iran hade institutioner för att upprätthålla ordningen, precis som man har i alla civiliserade länder, inte verktyg för förtryck och terror mot den egna befolkningen. När det gäller själva revolutionen som ägde rum 1979, håller nog de flesta med om att folkliga protester, som uppstår i nästan alla länder, kapades av religiösa krafter och kommunister. Revolutionen som störtade shahen kan snarare liknas vid en kupp genomförd av kommunister och islamister som aldrig var intresserade av demokrati eller mänskliga rättigheter. Den ena gruppen ville tjäna Moskva. Den andra gruppen ville tjäna Allah. Shahen lämnade landet frivilligt medan alla landets institutioner fortfarande var intakta. Militären hade när som helst kunnat genomföra en kupp, precis som i Chile 1973. Men shahen ville inte ha ett blodbad, vilket är ännu en anledning till att unga iranier stödjer honom i dag. De ser en islamistisk regim som genomför blodbad efter blodbad. Samtidigt hör de talas om en annan ledare från en annan tid som avstod från att döda och lämnade landet helt frivilligt, trots att landets säkerhetsinstitutioner var lojala mot honom. Så nej, shahens Iran var ingen demokrati. Men det fanns mycket annat än demokrati som unga iranier idag knappt kan föreställa sig. Och att ett sådant samhälle en gång funnits ger ungdomar hopp om att det kan återupprättas, fast självklart mer demokratiskt. Det hoppet och den framtidstron föder motstånd mot den islamistiska regimen. Det är en del av bakgrunden till varför stödet för shahen fortfarande är starkt bland många iranier, även bland dem som inte levde när han styrde Iran. Det förklarar också varför motståndet mot shahen fortfarande är starkt bland kommunister och islamister. Hans styre är ett bevis på hur iranier kan skapa ett framgångsrikt samhälle när de får rätt förutsättningar, och att det är kommunisternas och islamisternas fel att Iran ser ut som det gör idag.

Jag tog upp den muslimska invandringens konsekvenser i en debatt med utbildnings- och integrationsministern Simona Mohamsson, i mars: ”Det råder ingen tvekan om att det finns en antisemitisk diskurs i rätt många muslimska länder. Sedan kan det självklart variera hur illa det är, men att muslimsk invandring till Sverige leder till mer antisemitism i Sverige borde inte överraska någon.” Hela debatten går att se här: https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/interpellationsdebatt/undersokning-om-skolelevers-attityder-och-syn-pa_hd10350/

Debatten kring kvittningssystemet har gjort att Socialdemokraternas stöd för att 100 000 utlänningar ska få beviljas medborgarskap enligt de gamla reglerna har hamnat i skymundan. Socialdemokraterna röstade i denna numera ökända votering för att 100 000 utlänningar skulle kunna få svenskt medborgarskap utan krav på att kunna svenska eller ha kunskaper om det svenska samhället. Det är detta som är Socialdemokraternas ”strama” migrationspolitik. Socialdemokraterna röstade alltså för att de nya reglerna kring beviljandet av medborgarskap skulle införas, men samtidigt röstade de för att 100 000 utlänningar skulle kunna beviljas svenskt medborgarskap enligt de gamla reglerna. Deras motivering var att dessa utlänningar ansökte om medborgarskap innan lagändringen. Antingen anser man att den som blir svensk medborgare faktiskt ska kunna försörja sig, behärska det svenska språket, ha kunskaper om det svenska samhället, eller så gör man inte det. Det kan inte vara både och. Man kan inte stödja skärpta krav för medborgarskap och sedan undanta 100 000 utlänningar från dessa krav enbart för att de ansökte enligt de gamla reglerna. Varför ska man låta 100 000 utlänningar omfattas av medborgarskapslagar som är för slappa? Det har alltid varit fel att utlänningar som inte ens kan svenska har kunnat bli svenska medborgare. Förstår man det eller inte? Socialdemokraterna verkar inte förstå det. Jag tror att de flesta förstår vad som väntar om Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet får regeringsmakten. Massinvandringens återkomst.

För ett tag sedan svarade jag 71 personer som hade kritiserat kronprinsen Reza Pahlavis besök i riksdagen. En av dessa svarade mig i en slutreplik, vilket gjorde det omöjligt för mig att bemöta allt han skrev. Det finns mycket att bemöta, men en punkt som denna person lyfter är att ”Pahlavi vid flera tillfällen uttryckt stöd för militära angrepp mot Iran, och att en officiell inbjudan från svenska riksdagspartier därför kan uppfattas som ett svenskt ställningstagande i en konflikt där civila redan drabbas hårt”. För det första är det intressant att dessa personer är tysta när mullornas regim stödjer miliser i Irak, terroristorganisationer som Hezbollah, som har kapat den libanesiska staten, eller samarbetar med kriminella nätverk för att hota iranier och judar i Sverige. Då är de tysta. Men när regimen i Iran hotas blir de upprörda över ”militära angrepp”. För det andra har mullornas regim dödat fler civila iranier genom sitt förtryck än vad Israel och USA har gjort under det här kriget. Det är ett faktum. Det är också därför tusentals iranier samlas i Sveriges största städer och stödjer kriget. Regimen i Iran dödar fler civila iranier än vad Israel och USA gör. Ja, det är sant. Sjukt, men sant. Kolla upp det. Tro inte på mig, kolla upp det. Och var är dessa människor när regimen i Iran dödar civila? Då skriver de inga debattartiklar. Då är det tyst. När Israel och USA angriper de institutioner som i decennier har förtryckt iranierna, då dyker dessa människor upp och säger sig vara oroliga för civila iranier. Det är intressant. Vilka är dessa människor som alltid dyker upp när regimen i Iran är hotad? Är det samma människor som demonstrerar med den islamiska republikens flaggor? Vissa av dem. Iran har inte varit ett fredligt land fram till att dessa krig med USA och Israel började förra året. Regimen har haft militär närvaro i Syrien, Irak, Yemen och Libanon, samt genomfört terrordåd på europeiskt territorium, samtidigt som den har förtryckt sitt eget folk på ett brutalt sätt. Nu dyker dessa personer upp och säger att det inte ska ske några militära angrepp mot Iran. Vad är alternativet? Att förtrycket ska fortsätta, samtidigt som regimen stödjer islamistisk terrorverksamhet i Mellanöstern och Europa och håller världen som gisslan genom att stänga Hormuzsundet. Det är alternativet. Om dessa mullor får kärnvapen är det kört. Det kan varje förnuftig människa se, med tanke på hur regimen i Iran agerar. De är beredda att sänka världsekonomin och starta ett regionalt krig innan de släpper ifrån sig makten. Om de hade haft kärnvapen hade de också kunnat använda dem. De är fanatiker. I 47 år har de hållit det iranska folket som gisslan. Nu håller de världsekonomin som gisslan. De måste besegras. Det finns ingen annan väg.

Ställde i mars en fråga till migrationsministern om huruvida utlänningar som har samröre med extremistiska moskéer, såsom Imam Ali Islamic Center, kommer att anses ha bristande vandel, vilket kan leda till att uppehållstillstånd återkallas eller vägras.

Förra veckan talade jag på en Irandemonstration i Stockholm som hade arrangerats av anhängare till kronprinsen Reza Pahlavi. Något jag betonade var att när det iranska folket har tystats av regimen behöver de en röst i världen, och att den rösten är kronprinsen Reza Pahlavi. Detta borde erkännas av alla partier i den svenska riksdagen. Samtidigt såg jag igår att Folkets mujahedin, en del av den iranska oppositionen som är avskydd av nästan alla iranier, demonstrerade med sina flaggor i Socialdemokraternas 1 maj-tåg. Det var alltså samma tåg som Magdalena Andersson deltog i. Jag förstår att det kan vara svårt att hålla reda på allt. Vem är den ena och vem är den andra? Har vi inte egna problem i Sverige? Jo, det har vi. Men Folkets mujahedin är en organisation som har samarbetat med Saddam Hussein och begått övergrepp mot sina egna medlemmar. I ett land med normala medier, som inte är partiska, hade någon ställt frågan till Socialdemokraterna varför de låter Folkets mujahedin demonstrera med dem. Men den enda mediekanal som skrev om detta var Kvartal. Såvitt jag vet har ingen annan rapporterat om det, förutom enstaka opinionsbildare. Att Socialdemokraterna demonstrerar med Folkets mujahedin och bojkottar kronprinsen Reza Pahlavis besök i riksdagen säger mycket om vad som kan följa om de får regeringsmakten. Det verkar finnas en och annan naiv person som tror att Socialdemokraterna inte har förstått vilka Folkets mujahedin är. Socialdemokraterna har många sakkunniga inom sin organisation som vet mycket om iransk politik. Det finns flera socialdemokratiska riksdagsledamöter med iransk bakgrund. De vet vilka Folkets mujahedin är. Vet inte Ardalan Shekarabi vilka Folkets mujahedin är? Nej, Socialdemokraterna vet precis vad de gör och vilken ståndpunkt de har intagit. Vad Socialdemokraterna gör är att de bojkottar kronprinsen Reza Pahlavi, som har ett massivt stöd bland iranier i exil och i Iran, och istället väljer att stödja en islamo-marxistisk sekt vars dåliga anseende endast överträffas av regimens.

Replikskifte mellan mig och Vänsterpartiets Tony Haddou från mars, där jag ställer sakliga frågor om hur Vänsterpartiet kan förespråka en liberal arbetskraftsinvandring och samtidigt ha förslag om myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning och vara emot lönedumpning. Det är helt motsatta ståndpunkter. Tror ni att jag fick något svar?

Jag vill önska er alla en riktigt trevlig Valborg och en fin kväll tillsammans med nära och kära.

@LudwigWassmannn Ja, det är domen som är styrande.

Idag tog vi ett historiskt beslut om att skärpa kraven för svenskt medborgarskap. Höjt hemvistkrav: åtta år istället för fem. Karenstiderna, det vill säga den tid som måste ha förflutit innan en utlänning som begått brott eller gjort sig skyldig till annan misskötsamhet kan anses uppfylla kravet på ett skötsamt och hederligt levnadssätt, kommer att förlängas. Blir man dömd för ett brott som ger fyra års fängelse måste man vänta nästan 20 år innan man kan beviljas svenskt medborgarskap. Propositionen säkerställer att utländska bidragstagare inte ska kunna bli svenska medborgare, eftersom det införs ett försörjningskrav för medborgarskap. Inkomsten måste vara varaktig och uppgå till tre inkomstbasbelopp. Utöver detta krävs att utlänningen under de senaste tre åren före ansökan inte har mottagit försörjningsstöd under en sammanlagd tid som överstiger sex månader. För att bli medborgare måste man också ha tillräckliga kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället. Kunskaperna ska verifieras genom ett medborgarskapsprov eller på annat sätt. Oppositionen ville att de som redan lämnat in sin ansökan om medborgarskap skulle prövas enligt de gamla reglerna. Det skulle ha inneburit att omkring 100 000 personer hade kunnat beviljas medborgarskap utan att behöva lära sig svenska, utan att behöva arbeta och efter att ha levt endast fem år i Sverige. Det röstades ned. Det här har det talats om i Sverige sedan jag var 20 år gammal. Jag fick vänta 24 år innan jag fick trycka på knappen för att det skulle hända på riktigt.

Fick en artikel publicerad i Bulletin för några dagar sedan om vad syftet var med att vi bjöd in kronprinsen Reza Pahlavi till riksdagen: ”Själva syftet med besöket har inte varit, som vissa hävdar, att legitimera Pahlavi. Syftet har varit att inleda dialog med en del av Irans demokratiska opposition som redan har stor legitimitet. Det handlar om en legitimitet som förankras i stöd från det iranska folket, men också hos politiker i västvärlden som söker ett seriöst demokratiskt alternativ till den nuvarande regimen i Iran. Det sägs ofta att auktoritära krafter flyttar fram sina positioner, och så fnyser man åt någon som Viktor Orbán. Men frågan är vad som ska göras åt verkliga diktaturer, som den i Iran. Kommer vi i Sverige att stödja demokratiska alternativ till diktaturer i världen, eller kommer vi endast att oroa oss över hur diktaturer flyttar fram sina positioner? Jag förordar att Sverige inleder samtal med demokratiska alternativ, särskilt i diktaturer som inte respekterar svensk suveränitet och bedriver verksamhet för att skada svenska medborgare. Ett demokratiskt Iran skulle gynna Europa, Sverige och hela världen.” Man kan ju fråga alla de som kritiserar besöket vad alternativet är. Ska vi samtala med regimen i Tehran som hotar svenska medborgare och samarbetar med kriminella nätverk i Sverige? Skulle kritikerna då bli nöjda? Ska vi samtala med den del av den iranska oppositionen som är helt irrelevant? Varför skulle man göra det? Vill man på riktigt ha demokrati i Iran då måste man prata med personer som har stödet och legitimiteten att möjliggöra det. Det är inte svårare än så. Man kan inte prata med oppositionsfigurer som är helt okända bland iranier eller saknar legitimitet helt och hållet. Jag förstår inte vad poängen med ett sådant samtal skulle vara. https://bulletin.nu/debatt-sd-darfor-bjod-vi-in-reza-pahlavi-2

Replikskifte mellan mig och Annika Hirvonen från mars, när vi debatterade det nya lönekravet för arbetskraftsinvandrare från tredjeland. I början av mandatperioden låg försörjningskravet för arbetskraftsinvandrare på 13 000 kronor. Från och med den 1 juni kommer lönekravet att ligga på 90 procent av medianlönen, vilket är ungefär 33 000 kronor. Det är nästan en tredubbling under en mandatperiod av den inkomst en arbetskraftsinvandrare ska ha för att få arbeta i Sverige, om personen invandrar från ett land utanför EU och EES. Hela debatten går att se här: https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/debatt-om-forslag/nya-regler-for-arbetskraftsinvandring_hd01sfu12/

Svarade Kurdo Baksi i Expressen för några dagar sedan om kronprinsen Reza Pahlavis besök i Sverige och slog i praktiken hål på vartenda påstående han framförde i sin debattartikel. Inte ett enda påstående var faktamässigt korrekt. Baksi svarade därefter med ännu en serie falska påståenden. Det är intressant att medierna verkar publicera vad som helst nuförtiden om Iranfrågan. Nästan 100 procent av det Kurdo Baksi har skrivit i sina två korta texter består av falska påståenden som hade kunnat upptäckas genom enkel faktakontroll. Men Expressen har bara publicerat det. Hela den här dynamiken där vänstern går till frontalangrepp mot kronprinsen Reza Pahlavi är beklaglig. Samtidigt har samma vänster tagit fram Islamiska republikens flaggor och viftar med dem. Egentligen är man inte överraskad. Men hur rättfärdigar man något sådant? Vi har en regim i Iran som förtrycker människor, och vi har en oppositionsledare som vill ha demokrati. Ändå finns det rätt många opinionsbildare och politiker i Sverige som inte kan välja sida, utan lägger energi på att attackera oppositionsledaren. Om vi går ett år tillbaka hade den iranska oppositionen ingen tydlig ledare. Kronprinsen Reza Pahlavi hade ännu inte tagit på sig den roll han har nu. Var fanns svenska opinionsbildare och vänsterpolitiker då? De var tysta. Ingen kritik mot regimen. Inte ett ord om förtrycket i Iran. Men så fort den iranska oppositionen får en ledare som börjar samla människor och mobilisera demonstrationer, då vaknar vissa till, och börjar kritisera oppositionen, inte regimen. Vad ska man tro om dessa människor? Var fanns de för ett år sedan? Nu vill de diskutera Iranfrågan, och då är de kritiska till oppositionen? Och varför? Jo, för 47 år sedan hade Iran en monarki och det var inte demokratiskt. Okej. Tack för den historielektionen. Kan vi fokusera på förtrycket i Iran nu? Man kan också lägga till att under shahens tid fanns det knappt några iranska flyktingar i västvärlden. Visste ni det? Vissa iranier kom till väst för att utbilda sig. Sedan åkte de hem. Till och med många av de iranska vänsteraktivister som idag kritiserar shahen levde i Iran under shahens tid och flydde först efter revolutionen. Det är fakta. Så när man talar om vad som hände för 47 år sedan borde man först konstatera att shahens Iran var ett land som iranier inte ville fly ifrån, vare sig man stödde shahen eller motsatte sig honom. Det verkar som att rätt många på vänsterkanten är upprörda över att iranier nu har en representant på den internationella arenan som inte vill stödja terrorism, som förespråkar demokrati och mänskliga rättigheter, som vill ha fred mellan Iran och Israel och som vill att iranierna själva ska välja sitt statsskick. Vad är problemet? Det låter bra i mina öron. Men av någon anledning finns det politiker och opinionsbildare på vänsterkanten som är emot detta. Men här är saken. Det iranska folket behöver en representant just nu. De har inget internet. De kan inte kommunicera med omvärlden. Nästan all information som kommer ut från Iran kommer från regimens källor. Någon måste tala för det iranska folket när folket berövats sin röst. Kronprinsen Reza Pahlavi är den oppositionsledare som idag har störst förtroende och legitimitet bland iranier. Han måste få tala för det iranska folket när det iranska folket har tystats av denna fruktansvärda regim. Och låt mig ställa en enkel fråga: Om regimen vore stabil och inte höll på att falla sönder, varför ger den inte det iranska folket tillgång till internet? För att den fruktar folket. Den tar in utländska miliser för att förtrycka iranier eftersom den inte litar på iranier överhuvudtaget. Det säger allt. Nu är det dags att ställa sig på rätt sida av historien cch faktiskt stödja den iranska oppositionen. https://www.expressen.se/debatt/debatt-avfarda-inte-pahlavi-som-en-diktatorson/

Svarar Kajsa Ekis Ekman i Dala-Demokraten efter att hon kritiserat en skriftlig fråga jag lämnat in till regeringen.

Först började man se Islamiska republikens flagga bland extremvänstern och Palestinavänstern. Det i sig var märkligt. Det är ju märkligt att Feministiskt initiativ i Malmö lägger ut bilder med Islamiska republikens flagga. Kvinnor behandlas ju som andraklassens medborgare i Iran. Men att etablerade socialdemokrater nu viftar med Islamiska republikens flagga bakom Magdalena Andersson säger rätt mycket om Socialdemokraterna och var de står. Den flaggan symboliserar förtrycket i Iran. Det är teokratins flagga. Den symboliserar det religiösa förtrycket. Det uppstår några frågor: Den här Ardalan Shekarabi, som nu påstår att han är emot regimen i Iran, har han kritiserat detta på något sätt? Har han åtminstone sagt att detta inte är den flagga som det iranska folket ställer sig bakom? Vet han ens att iranier i allmänhet avskyr den flaggan? Om han nu är emot regimen, varför uttalar han sig inte? Väntar han på ett regeringsskifte så att han återigen kan träffa regimens representanter? Det är nu du ska tala, Ardalan. När din partiledare står framför regimens flagga. Det är nu du ska öppna munnen och säga några ord. Det var den första frågan. Den andra frågan riktas mot Magdalena Andersson. Nu när detta har hänt, ska hon göra ett uttalande och säga att det blev fel och att hon tar avstånd från den flaggan? Och om hon inte gör det, vad innebär det? Att det är helt okej att socialdemokrater och vänstern viftar med den flaggan? Egentligen vet jag var dessa människor står. Jag har aldrig köpt deras struntprat. Ardalan Shekarabi var inbjuden när kronprinsen Reza Pahlavi besökte riksdagen. Han kom inte. Det var inte bara han. Hela den socialdemokratiska riksdagsgruppen valde att inte närvara. Det är 106 socialdemokratiska riksdagsledamöter vi talar om. Ingen av dem var intresserad av att höra kronprinsen Reza Pahlavis tal. Men Ardalan Shekarabi har träffat den iranska regimens representanter. Bilderna på honom, där han skrattar tillsammans med Irans dåvarande utrikesminister Javad Zarif, är numera välkända. Men han vill inte träffa oppositionens representant. Nej, det går inte. Vad ska jag tro om det? Är det verkligen så svårt att förstå var dessa människor står och hur de kommer att förhålla sig till regimen i Iran den dag de får inflytande? Om du inte ser det, då vill du inte se det.

Deltog i en debatt på Fridhems folkhögskola i Svalöv i början av april. Bortsett från det antiintellektuella dravlet från Vänsterpartiet, där dagens Europa jämfördes med hur Europa såg ut under 1930-talet och där det framfördes påståenden om att en restriktiv migrationspolitik skulle leda till ”gaskamrar”, var stämningen trevlig. Stort tack till Teddy Nilsson och Sverigedemokraterna Svalöv för det goda sällskapet.

71 personer riktade kritik i en debattartikel, mot vår inbjudan av kronprinsen Reza Pahlavi. Jag svarar dessa i Aftonbladet. Vi bjöd alltså in någon som i decennier har förespråkat demokrati och mänskliga rättigheter, och det är först då dessa 71 personer reagerar. I deras artikel finns däremot ingen kritik mot mullornas regim, som faktiskt har makten i Iran och förtrycker människor. Det är dags att ställa frågan rakt ut: Varför riktar vänstern sin kritik mot den iranska oppositionen och inte mot regimen? Vill de ha mullorna kvar? Det verkar så iallafall. Speciellt när de har börjat vifta den islamiska republikens flaggor på sina demonstrationer. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/PdgEBR/nima-gholam-ali-pour-sd-rimligt-att-lyssna-pa-pahlavi

Lunch och givande samtal med Taiwans ambassadör i Sverige, Phoebe Yeh, i början av april. I en tid då Folkrepubliken Kina normaliserar diktatur och övergrepp är Sveriges stöd till Taiwan, en demokratisk bastion, viktigare än någonsin.